Om du hade fått ”börja om”, hade du då valt samma karriär en gång till? Eller funderar du kanske på att byta yrkesliv och kanske till och med studera för att bli något helt annat?
Jag kan knappast säga att jag längtar tillbaka till skolbänken. Jag läste vidare efter gymnasiet och ville först bli civilingenjör, men det visade sig vara en uppgift som var mig övermäktig. Eftersom jag trodde just då att lycka räknades i höskolepoäng och en smal midja så läste jag istället till kostekonom. Det ger samma näringslärautbildning som en dietist, men istället för att läsa mer om anatomi och sjukdomar gick vi in på ekonomidelen och diverse kurser som skulle lära oss att hantera ett storkök.
Visst har jag nytta av de åren i mitt dagliga liv, även om det jag gör nu (Personlig Tränare) kanske inte är direkt beroende av den kunskapen. Många tror att eftersom jag läst näringslära kommer jag att kunna hjälpa dem med över- eller undervikt och ett hälsosammare leverne. Det jag kan göra är att inspirera, för det spelar ingen roll hur mycket näringslära jag behärskar och eventuellt kan förklara, för dagens hälsoproblem är inte direkt en brist på kunskap. Det handlar om beteende.
I mig finns en nyfikenhet och en drivkraft att få veta mer om hur saker och ting funkar. Hunger efter ny kunskap. Jag hoppas och tror att jag vågar ifrågasätta mina egna ”sanningar” och vara öppen för nya synsätt. Just nu funderar jag en hel del kring träningsupplägg, både för mina kunder och för mig själv som ultralöpare. En av de saker jag gör är att läsa och begrunda vad andra kommit fram till och mitt bibliotek av idrottsböcker håller på att växa sig stort. Igår utökades det med ännu en intressant bok:
368 sidor "ny" kunskap... (klicka på bilden om du vill köpa ett eget ex)
När det gäller ultralöpning finns väldigt lite dokumenterat i bokform, på det sätt som det gör för andra idrotter eller träningsformer. Här finns mycket utrymme för att själv laborera med upplägget, vilket ultralöparna också gör. Kanske ökar chansen att varje individ hittar något som funkar för just honom eller henne, eller famlar vi i mörkret och går miste om det mest effektiva träningsupplägget? Erfarenhet är förstås ovärderlig här! Jag följer några ultralöpar-bloggar för att kunna lära mig mer och hämta inspiration: MarathonMia, Emelie och Andreas till exempel. Men vad som fungerar för dem kanske inte fungerar för mig. Och så är det förstås relevant att ställa frågan hur bra jag vill bli och vad det får ”kosta” i form av tid och möda.
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 