Skor som skor, eller…?

Salomon Speed Cross, Salomon S-lab2 XT-wings , La Sportiva Crosslite, Nike Lunarelite och nu även Nike Lunareclipse, det är utbudet i min skopark just nu. Förresten så bör nog mina Icebug Sisu olx (dubbskorna) räknas in ett tag till. All is och snö är ännu inte borta. Efter att ha klämt och känt och läst och funderat likt den bästa professor Balthazar, har jag kommit fram till att det är en skogarderob som passar mig. Undantaget är möjligtvis Lunareclipse, de blev jag ju tilldelad i egenskap av SATS Running Club-instruktör.

Skor är ett av mina hjärteämnen att skriva inlägg om, ta bilder på och ösa kärlek över. Det är en utopi att jag skulle klara av att springa barfota och då måste jag nog utse skorna till den allra viktigaste detaljen i min löparutrustning. Skorna är också det som slits mest och oftast behöver uppdateras. Jag äger många par, men är långt ifrån någon värsting i ultralöparkretsar. Det finns de jag känner som har ännu fler modeller att välja mellan.

Länge var jag nöjd med en enda modell som jag ägde flera par av. De olika paren var olika slitna och de följde mig likt ett par trogna arbetshästar i ur och skur, i all typ av terräng och jag kände mig glad och nöjd med dem. Dessutom var det aldrig någon tvekan vad som gällde när ett nytt par behövde införskaffas. Jag klev bara in i löpskobutiken och sa ”Hej! Jag vill ha ett par XXX i storlek 39, tack”. Och jag behövde inte ens prova dem.

Men så plötsligt, inför vår- och sommarsäsongen 2010, hände något: ”min” modell togs bort ur sortimentet. Ersättaren, om det nu går att kalla den för det, hade få likheter och passade inte alls i terrängen. Nu var jag alldeles förvirrad och avsikten att genomföra UTMB gjorde skovalet till en ytterst knepig fråga. In i skodjungeln bar det av och där går det att spendera mycket pengar! Det fanns få vettiga råd, tyckte jag. Samtidigt var det kul att upptäcka utbudet och finna en helt ny värld som mina gamla bekväma XXX hade utestängt mig från tidigare. Att åter finna ett par ”allroundskor” fick jag ge upp hoppet om. Eller så hade jag helt enkelt insett att olika skor för olika underlag faktiskt hade en poäng.

En sak som jag lärt mig är att jag gillar att springa i tunnare, marknära skor. Det får inte kännas för ombonat och toffellikt. Därför kommer Lunareclipse aldrig att bli några favoriter. De är på tok för ”ombonade” och studsiga för min smak. Skorna ska ta ett rejält grepp om foten och med bra markkontakt är det betydligt enklare att parera felsteg ute i terrängen. Om vatten kommer in så ska vatten också komma ut. Ingen Gore-Tex för min del, tack!

Formen på mina fötter har också varit en viktig faktor i skoletandet. Många tunnare terrängskor har varit alldeles för smala i lästen. Då spelar det ingen roll hur hyllade de blivit av andra hängivna terräng- eller ultralöpare. Om det klämmer så går det bara inte. Mina fötter är extremt breda framtill och liknar närmast ett par ankfötter. Fattas bara simhud mellan tårna…

Säsongen 2011 verkar mina nyvunna favoriter finnas kvar i respektive tillverkares sortiment, tack och lov! Det kommer alltså fler bilder likt dessa under kommande månader: