Har du någon ägodel som du har svårt att klara dig utan? Bil, iPhone, espressomaskin, cykeln eller favoritskorna ligger kanske högt upp på listan? Sanningen är väl den att vi egentligen skulle klara oss utan många prylar om vi helt enkelt blev tvugna. Men vissa saker gör ändå livet en smula mer bekvämt, som denna till exempel:
På bilden ser du Salmon Advanced skin S-Lab 5 set, den mest kompletta löparryggan som tillsammans med ”storebror” Advanced skin S-Lab 12 set gör den perfekta ryggsäckslösningen för en ultralöpare. 5:an för korta pass där inte så mycket extra utrustning behöver transporteras och 12:an för längre turer som t.ex. UTMB. Eller varför inte hemmavid på vintern när du behöver ta med förstärknings- eller ombytesplagg på rundan?
Jag har sprungit mycket med 5:an sedan i slutet av juni. Det som är så unikt är passformen. Den kommer i olika storlekar (jag har XS/S) och det gör att den sitter som gjuten på kroppen. Den har dessutom justeringsmöjligheter som gör att passformen kan bibehållas även om du fyller eller tömmer den på grejer. Hela ryggan är lite stretchig i materialet, utan att den blir sladdrig.
Vätskesystemet (som ingår) ligger i ett separat fack och är skyddat av en aluminiumliknande beläggning som gör att vätskan håller sig hyfsat kall även varma dagar. Drickslangen kommer ut underifrån och upp, vilket är en detalj som jag uppskattar mycket. Det blir väldigt enkelt att komma åt vätskan, du behöver i princip bara vrida lite på huvudet för att kunna dricka.
Fack och fickor är väl genomtänkta och sitter aldrig i vägen. Det går att förvara en 0,5 liters PET-flaska i fickorna på bärremmen utan problem. Eller så proppar du dem fulla med bars och annan energi för att ha den lättåtkomlig. Eller kameran, om du eneklt vill ta schyssta bilder på din spektakulära löparrunda…
När jag först fick klämma och känna ordentligt på 12:an i verkligeten blev jag först väldigt fundersam till varför det stora facket öppnas nerirån och upp och dessutom har en öppningen i sidan. Efter att ha praktiserat detta förstår jag nu grejen och det är mycket smart uträknat: du behöver inte kränga av dig hela ryggan för att komma åt hela det stora facket. Du kan fortsätta vara i rörelse meden du lossar bara ena armen, svänger runt ryggan lite grann och medan den hänger kvar på axeln har du full access till hela din packning!
Efter några rundor har ryggan med stor sannolikhet sugit åt sig en hel del svett och även om den torkar snabbt så kan den kännas lite ”salt” och sunkig. Då plockar du bara ur vätskesystemet och tömmer alla fickor innan du stoppar den i tvättmaskinen och låter den gå runt på handtvättprogrammet. Den torkar snabbt eftersom det är lätt att hänga den luftigt.
Jag skulle nog kunna sitta uppe hela natten och skriva om den här ryggsäckens förträfflighet, men jag avslutar med att citera personalen i Salomonbutiken i Stockholm som fått feedback att ”det enda negativa är priset”. Med tanke på hur mycket kärlek och tid som måste lagts ner på att hitta den optimala löparryggan så vet jag inte om ens det är en nackdel (12:an kostar 1700:-)… Smakar det så kostar det och det här känns som en rygga att leva med i många år framöver.
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 
Nackdelen som jag ser det är just vätskesystemet. Jag har sett alldeles för många löpare stå och sulla vid vätskekontroller,även med hjälp av funktionärer, vid påfyllning av vätskeblåsan. Dessutom har jag svårt att avgöra hur mycket vätska som jag har kvar i blåsan, hur mycket jag törs dricka för att inte gå tom för långt innan nästa påfyllningsmöjlighet. Men för övrigt verkar ryggan väldigt genomtänkt men väljs som sagt bort i min värld.
Det kan vara en vanesak att springa med rygga. Efter ett tag tycker jag att jag fått ganska bra koll på hur mycket vätska jag har kvar, men säker kan jag ju inte vara förrän jag tagit den av mig och kollat efter. Vissa vätskeblåsor är lättare att fylla än andra. Jag har erfarenhet av 3 olika märken och samtliga har både för- och nackdelar.
Och som svar på din fråga. Kan kanske inte säga att det är en pryl eller ägodel, men LL skulle jag ha svårt att klara mig utan!
Under Axa körde jag med sportdryck i kamelen och vatten i en liten petflaska p bröstet, ingen risk att gå torr där. En grej till på 12 är tanken att man kan ett eller två fack, om det är tunga grejor förvarar man det nära ryggen, annarns har man bara ett fack. Som sagt en makalös manick. Marknaden är rensopad, många UTMB löpare har funnin sitt nirvana.
Så sant. I Salomonbutiken i Sthlm fanns bara 2 st. kvar…
Pingback: Äntligen i Chamonix | Ultralöpning med Camilla